hoppsan

Hinner inte skriva, kolla Josses (finns lankad langre ner till hoger)

Svininfluensa

I kina gar alla som ar anstallda pa flygplatsen(+ nagra fler) runt med munskydd och plasthandskar. Livradda. Tyvarr hade dom inga rymddrakter, det hade varit kul. Men jo, man fick allt skriva ner pa ett papper om man hade feber eller andra symtom som liknade svininfluensa. Fick sedan en rod stampel med texten 37 grader celsius.

Och sa nar man flyger till Australien och narmar sig landning kommer hela besattningen och bersprutar oss med descinficerande medel. "Vi ber er att blunda medan vi genomfor detta och ni som ar allergiska mat spraytjosan kan halla ert handbagade for ansiktet". Som om vi vore nagra sma kryp..

Snoriga armar och en randig kind

Pa fredagen ar dygnsrytmen som vanligt (forutom att jag klev upp valdigt tidigt for att avra mig). Pa lordagen ater man frukost kl 02.00 pa natten. Sover hela lunchen = ingen mat. Den som pastar att det ar latt att hitta pa Beijings flygplats kan slanga sig i vaggen. Och nar man inte hittar vart man ska, da fragar man. Men kineserna kan inte prata Engelska. Dom bara laspar och tappar bort bokstaven R. Sover pa planet till Shanghai (som vi forovrigt inte hade en aning att vi skulle mellanlanda i) vilket innabar att jag missade fikat. Hunrig som fan. Turbulens.

Josefin: Jag at en jatteacklig macka, vill du hora vad det var pa?
Maria: Ar det ackligt? Jag mar lite illa...

Vomitering. Galla. Timmen i Shanghai madde jag battre. Inte illamaende for forsta gangen sen vi for. Men ingen energi. Inser att jag inte kommer att kunna fa i mig mat pa nasta plan (11h flygtid). Magen gor ont for den kraver mat. Grater en tar och snorar mer an sa. Forsoker ata middag. Kan tanka mig att jag kan fa ner en yoghurt och lite notter. Det serveras friterad fisk i en riktigt sot och slakig sas. Inte min grej for tillfallet. Ater det jag kan. Lagger mig och sover under flygstolarna. Vaknar i panik. Det har gar inte. Maste upp. Maste andas. Satter mig i stolen. Maste spy. Lutar mig bak och tankar nej. Somnar sedan och sover gott i manga timmar. Och med det vande historien och jag borjar ma battre.

Nu ar vi i alla fall framme. Har hittat ett kanonhostel dar vi far bo i en vecka for 600kr. Frukost och skap ingar. Valdigt frascht stalle. Gillas.

For ovrigt ar Melbourne kallt, for det blaser massor. Kineserna gar runt i tackjacka, fast alla vet iochfarsig att dom ar lite overdrivna. Forlat, ska inte klaga mer pa kineserna, hade ju faktiskt tankt fa besoka deras hemland nagon gang snart.

Tillslut på resande fot, har ju kommit riktigt långt också

Arlandavistelsen är inte kort. Vi har inte fått checka in våra väskor än. Tiden går riktigt sakta.

Josefins nya uttryck är "Visst har vi det bra?! =D", och Joddåå, det har vi väl, kommer nog bli bättre också.

Det här stället är ändå spännande på sitt eget lilla sätt. Massor med konstiga, eller okej, udda folk. För att vara Sverige. Vi har stött på SHEJKEN, vitt nattlinne, palestinasjal, svarta solglasögon, omringad av typ 6 st livvakter, svart kostym, svarta solglasögon. Som på film. Sedan MUNKEN, brunt nattlinne, snaggat hår, harmonisk blick. Josefin har skrattat mer diskret i sitt liv. Och sen har vi STJÄRNTANTEN, 75+, hatt lite neddragen över ansiktet, svarta solglasögon, svart välputsad lackjacka, rullstol. Hon såg ut som en gammal världskändis.

Fick gå genom säkerhetskontroll för att komma in på Max och köpa skrov. Fanns inte skrov. Men det var ändå fruuuktansvärt gott.

Hittade sedan en riktig kanonrondell utanför flygplatsen. Här fanns en stor och fin blomrabatt, två bänkar och lugn. Somnade med väskan under fötterna och även att vi hade bestämt oss för att sova så lite som möjligt så var det nog dagens bästa.

Och jo, Swedbank suger. Tacka vetja Handelsbanken.

Vi ses ett annat år

Det blir en kram. Sen en till. Sen säger man hej då. Sen tar man en kram till. Minst.

En dag kvar i Sverige, eller åtminstone i Skellefteå

Igår: Trerätters middag och skapandet av en tidskapsel.

Idag: Fruktansvärt ointressant

Imorgon: Packa min tomma väska och ta en väldans massa farväl.

Morgonen efter det: Ta första flyget till sthlm, vandra runt där hela dagen och sedan tillslut bege mig långt, långt bort.


Vi vet inte riktigt när vi kommer fram, men, vi ser väl.


Ska berätta hur det känns när jag har insett att jag verkligen ska åka. Dit. Snart.

Varm choklad i en flytande pool

Hej då nr. 2 och en hemlig gåva

Jossan Brännström var hem idag. Hon kom förbi en stund, sa hej då osv. Det var trevligt, men det var nog mest sorgligt. Sekunden hon stängde dörren fick jag ett ostoppbart tvång som sa åt mig att fortsätta stirra. Titta titta, det här är det sista du ser av henne tills, ja, vem vet. Så jag stirrade, tills det bara var en ful, stängd dörr kvar att se på. Då vände jag mig om, tog kuvertet jag fått av henne, försökte tjuvkika i ca. två sekunder, (självklart utan att öppna det) gav sedan upp och har nu lagt det i min packningshög inför resan.

Jossan jag lovar, jag ska göra allt som står i min makt för att Josse inte ska öppna sitt kuvert innan vi är på plats i det-andra-landet.



Jo här är kuvertet som hon lämnade till mig. Sött? japp. Nyfiken? japp. Har listat ut att det är någon sorts kort där i iallafall. Jag har börjat vara lite så där lagom nervös över resan nu. Tror nästan att det här dämpade nervositeten litegrann. Det gjorde resan lite mer sann. Det gjorde att jag ville fram lite snabbare.

Tack Jossan. Du kommer att vara saknad.
_________________________________________________________

Jag har gjort klart mitt CV idag. Eller ja, fixat till. Blev en klar förbättring. Nu är jag redo för att bli en arbetssökande utlänning på vift. Jag har ju förberett mig på att jag kommer att gå vilse. Därför (eller det var nog kanske inte därför, men det är till min fördel i alla fall) har vi skrivit ut kartor över hela staden. Jag som är så bra på orientering.

Fast på en flygplats?

Tacktacktack för att Josse var nervös över visumet vi skaffat. Var det rätt? Är vi lurade? Har vi gjort allt vi behöver? Visade sig att vi skrivit ut helt fel del av mejlen vi fått av ambassaden. De papper vi hade var i princip värdelösa för att ta oss in i landet, hade vi varit kul att resa tre dagar för att sedan vända om och åka hem. Nu har vi rätt papper.

Biljetterna utskrivna.

Dessutom har Josefin det i särklass bästa CVt jag någonsin läst, typ. Kände lite press där. Ska nog sätta mig ner och slipa lite på mitt eget inom kort. Vore tråkigt om bara en av oss får jobb.

Och jo, Josefin kan tydligen vara ett litet nervknippe.

Känns ju lite sisådär när vi ska springa runt på världens största flygplats, Peking, Kina, och leta gaten för andra halvan av resan. Fast hon blev ganska mycket lugnare nu efter att vi dubbalkollat typ allt (?) med resan.

Sen har vi bestämt oss för att vi ska (förmodligen) bo i östra delen av Melbourne. Vi tror att det är billigare där. Sen ska vi hålla oss nära Albert Park. Det ska bli vårat nya hängställe, kanonfint.



OM jag är taggad nu alltså!!!

Smygvisit på Läkarvägen

Ikväll har jag och denna unga dam (döda mig inte) befunnit oss i lägenheten på bilden. Vi bröt oss in hos Hanssons (man måste ju passa på att använda ett filmrum som står tomt och där det finns projektor och grejjer??) med våra bara händer och kände oss som hemma. En snuttfilm var hyrd (blev raise your voice för cinderella story var redan uthyrd, tusan) och godis vad inhandlat. Riktig myskväll.

Julia fyller 19 år (imorgon jag vet), CONGRATULATIONS, i vanliga fall hade det firats med att vi gjort en kanontårta med:

• Marängbottnar
• Glass
• Grädde
• En massa jävla bär
  

Hoppas Frida och Evelina håller trenden levande, och hoppas tårtan får en lika fin dekoration som den som gjordes i Harrbäcksand. Mums.




Josse halsar Grattis!! Och det g;r koreanen Danniii ocksa!!!! ;)

Allt är Jontes fel

Annars hade jag knegat på med den gamla bloggen. Nej, den är förresten inte gammal, inte alls. Saken är den att, jag fattar ingenting av hur man ändrar färger och layout i övrig. Jonte skulle hjälpa mig. Han gjorde en ny blogg. Så gick det med det.

Välkomna