Hej då nr. 2 och en hemlig gåva

Jossan Brännström var hem idag. Hon kom förbi en stund, sa hej då osv. Det var trevligt, men det var nog mest sorgligt. Sekunden hon stängde dörren fick jag ett ostoppbart tvång som sa åt mig att fortsätta stirra. Titta titta, det här är det sista du ser av henne tills, ja, vem vet. Så jag stirrade, tills det bara var en ful, stängd dörr kvar att se på. Då vände jag mig om, tog kuvertet jag fått av henne, försökte tjuvkika i ca. två sekunder, (självklart utan att öppna det) gav sedan upp och har nu lagt det i min packningshög inför resan.

Jossan jag lovar, jag ska göra allt som står i min makt för att Josse inte ska öppna sitt kuvert innan vi är på plats i det-andra-landet.



Jo här är kuvertet som hon lämnade till mig. Sött? japp. Nyfiken? japp. Har listat ut att det är någon sorts kort där i iallafall. Jag har börjat vara lite så där lagom nervös över resan nu. Tror nästan att det här dämpade nervositeten litegrann. Det gjorde resan lite mer sann. Det gjorde att jag ville fram lite snabbare.

Tack Jossan. Du kommer att vara saknad.
_________________________________________________________

Jag har gjort klart mitt CV idag. Eller ja, fixat till. Blev en klar förbättring. Nu är jag redo för att bli en arbetssökande utlänning på vift. Jag har ju förberett mig på att jag kommer att gå vilse. Därför (eller det var nog kanske inte därför, men det är till min fördel i alla fall) har vi skrivit ut kartor över hela staden. Jag som är så bra på orientering.